Hurdant samhälle bygger vi egentligen?  

Talentias uppdrag är att stärka och försvara socialbranschens högutbildades kompetens och yrkesroll.

Under de senaste månaderna har jag funderat mycket på osäkerhet. På hur det känns när det egna arbetet inte längre är en självklarhet.  

Samarbetsförhandlingar pågår inom välfärdsområdena, den privata socialservicebranschen, organisationerna och statsförvaltningen. Yrkespersoner funderar på vad som händer härnäst. Finns mitt arbete kvar? Eller kollegans? Finns det fortfarande en plats för min kompetens?  

Samtidigt talas det mycket om artificiell intelligens och om hur den förändrar arbetslivet. Ibland får man intrycket av att teknologin snart kommer att lösa allt. Också det arbete som utförs tillsammans med människor.  

Jag tycker att vi nu bör stanna upp och fråga oss vad är det vi egentligen bygger.  

Socialt arbete har behövts i alla tider i olika samhällen och under olika perioder. I människors liv har det alltid funnits situationer där hjälp, stöd och en yrkesperson som kan se situationen ur ett bredare perspektiv behövs.  

Behovet av socialt arbete försvinner inte även om servicestrukturerna förändras. Tvärtom. Ju mer människor tvingas klara sig i osäkerhet och ju glesare servicenätet blir, desto viktigare blir den sociala kompetensen: förmågan att se människans livssituation som en helhet och hitta lösningar i svåra situationer.  

Behovet av socialt arbete försvinner inte även om servicestrukturerna förändras.

Att montera ned strukturer är inte betydelselöst. När tjänster och kompetens försvinner går någonting förlorat.  

Talentias uppdrag är att stärka och försvara socialbranschens högutbildades kompetens och yrkesroll samt att stöda medlemmarna också när jobbet inte känns självklart. Arbetslöshet suddar inte ut kompetens, erfarenhet och yrkesskicklighet. Osäkerheten får inte heller sända signalen till dem som studerar för branschen att deras kompetens inte kommer att behövas i framtiden.  

Jag vet inte hur vi kommer att arbeta om några år. Men människors behov av att bli bemötta och få hjälp kommer inte att försvinna.  

Just nu är det viktigt att värna om kompetensen hos de högutbildade inom socialbranschen. Vi måste se till att det också i framtiden finns människor, kunnande och utrymme att utföra det här arbetet.  

Jenni Karsio