Socialpsykiatrin unga vuxna i Skärholmen är nystartad verksamhet centralt belägen i Skärholmens köpcentrum. Handläggare Filip Olsson utreder de ungas stödbehov. Foto: Sunniva Ekbom.
När psykisk problematik försvårar hanteringen av vardagen kan det behövas professionell hjälp. I Skärholmens stadsdelsenhet i Stockholm finns en egen enhet riktad till unga vuxna.
Filip Olsson blev färdig med socionomstudierna i början av året och i samma veva anställdes han av socialtjänsten i Skärholmen för att starta upp en ny grupp för unga vuxna 18–25-åringar med psykiska problem. Liknande satsningar har gjorts i några få andra stadsdelsförvaltningar i Stockholm. Unga vuxna inom vuxenenheten tar hand om de med missbruksproblematik.
En tydlig mångfald vad gäller etnisk bakgrund, samhällsklasser och funktionsförmåga definierar befolkningen i söderförorten Skärholmen vilket är något som attraherade Filip till arbetsplatsen. Själv växte han upp i det lilla samhället Fjällbacka på Västkusten, känd från Camilla Läckbergs deckare.
– Jag vill vara anonym om jag känner för det. Det kan jag inte i Fjällbacka, där bor för få människor, förklarar Filip när jag träffar honom en fredag eftermiddag i november efter en guidad busstur genom Skärholmen, Bredäng och Sätra.
De nyanställda i stadsdelsförvaltningen åkte buss genom klienternas boendemiljö. De tre miljonprogrammen började byggas på 1960-talet parallellt med T‑banan som gjorde det möjligt att resa in till centrum av Stockholm på under en halv timme. På några få år byggdes tusentals nya bostäder som gav barnfamiljer rymliga hem. I dag finns här ca 35 000 invånare och om några år växer befolkningen när byggplanerna på 4 000 nya bostäder förverkligats.
Konkret hjälp med vardagen
När personen fyllt 18 ska hen vidare från enheten för barn och unga till någon enhet som tar emot vuxna personer. Enheten för socialpsykiatri tog tidigare emot personer från 20 år vilket gjorde att de unga vuxna inte fick rätt hjälp under några år. Idag kan dessa personer fångas upp på ett bättre sätt.
Filip skissar fram en genomsnittsklient i sitt arbete som handläggare – en ung vuxen med diagnosen ADHD, svårigheter med att stoppa impulser och koncentrera sig, planera och sköta vardagliga sysslor som att städa och betala räkningar. Könsfördelningen är ganska jämn och transpersoner förekommer.
Filip kan bevilja stödinsatser i form av exempelvis träningslägenhet eller boendestödjare.
– Med tanke på att de är unga sker kontakten med mig oftare än var sjätte månad som det brukar vara i handläggningen av vuxnas stödbehov.
Filip Olsson är 25 år vilket gör att han åldersmässigt står sina klienter nära.
– Jag tror att jag får medvind av min ålder. Klienten och jag talar kanske samma språk och har mer liknande referensramar, och sådant hjälper relationsskapandet.
– Och jag får fint stöd av mina kollegor. På den här arbetsplatsen råder det en öppen, stödjande stämning. Vi hjälper varandra och lyssnar på varandras klientärenden vid behov.
Posttraumatiskt stressymptom
Utmaningen och stimulansen i jobbet är för Filip att sätta in sig i hur psykiatriska diagnoser påverkar livssituationer. PTSD, posttraumatiskt stressymptom kan exempelvis bli konsekvensen av allt från sexuella övergrepp till en bilolycka, en enskild händelse eller något som pågått en längre tid som våld i nära relationer. I november reser han med sina kollegor till London får att skaffa sig kompetensutveckling i PTSD.
– Vi behöver kunskap i PTSD som är mer utbrett i Skärholmen än annanstans i Stockholm och vi vet inte riktigt hur vi ska tänka i de ärendena. Vi har upptäckt att många personer med PTSD har stora svårigheter och vill ha insatser som hemtjänst.
– En del har även diagnosen fibromyalgi eller andra fysiska funktionshinder (vilket kan vara ett symptom på PTSD). Vår första tanke är att hemtjänst riskerar att passivisera och isolera personen än mer och att andra insatser borde vara mer lämpliga, men vi är osäkra och behöver lära oss mer.
Filips socionomutbildning omfattade kurser i socialt arbete riktat till personer utsatta för hedersvåld vilket han även haft nytta av. Det kan stämma in på hans klienter, ett fåtal men dock.
Ofta talas det om vikten av hälsosamma matvanor och motion för välbefinnandet. Filip kartlägger bådadera men brukar inte aktivt försöka ändra på de unga klienternas matvanor i en mer hälsosam riktning.
– Jag utgår från att det viktigaste är att de äter det de vill äta och så tar jag reda på om de vill förändra någonting i livsstil. Mina klienter som har olika sorters funktionsnedsättningar – ofta dyslexi – ska lära sig orientera bland myndigheter, försäkringar, A‑kassa, skaffa en bostad, betala räkningar och allt annat som krävs av en vuxen medborgare i Sverige. Då känns det mindre viktigt huruvida de röker, äter ohälsosamt och aldrig rör på sig konstaterar Filip.
