Jämställdhetsutvecklingen tar ett medvetet steg bakåt

När Minna Canths dag närmar sig stannar jag upp för att fundera över jämställdhetens tillstånd i vårt samhälle. Under de senaste åren har utvecklingen tagit oroande steg bakåt.

Kvinnors sysselsättning har försämrats och nedskärningarna inom den offentliga sektorn har drabbat särskilt de kvinnodominerade branscherna.

Enligt en utredning som Arbetshälsoinstitutet publicerade i januari förekommer det mera psykosocial belastning och nedsatt arbetsförmåga inom socialtjänsten än i arbetslivet i övrigt. Bakom detta ligger ökad arbetsmängd, kronisk brist på resurser samt ständiga besparingar, samarbetsförhandlingar och organisationsförändringar.

Samtidigt har nedskärningarna i socialskyddet ökat försörjningssvårigheterna och fattigdomen. Detta syns i klientarbetet inom socialvården, i den växande barnfamiljsfattigdomen och i slutändan särskilt i kvinnors ställning.

Forskningen visar tydligt att det inte längre går att spara inom socialtjänsten utan allvarliga konsekvenser för både arbetstagare och klienter. Trots detta är ytterligare nedskärningar på upp till 100 miljoner euro fortfarande under beredning.

Också de lagändringar som gjorts under de senaste åren påskyndar den strukturella ojämlikheten. Arbetsmarknadsmodellen som binder löneförhöjningarna till exportsektorns nivå försvårar avsevärt möjligheterna att rätta till lönegapet inom kvinnodominerade branscher.

I januari överlämnade regeringen en proposition till riksdagen som skulle underlätta användningen av tidsbundna arbetsavtal, trots att man vet att dessa särskilt berör kvinnor och personer i början av sin arbetskarriär. En ökning av tidsbundenhet ökar också risken för graviditetsdiskriminering vilket redan nu syns konkret i vardagen för Talentias kvinnodominerade medlemskår.

De lagändringar som gjorts under de senaste åren påskyndar den strukturella ojämlikheten.

Många av de beslut som fattats under de senaste åren har varit medvetna bakslag för jämställdhetsarbetet. Deras konsekvenser har varit kända och ändå har de genomförts.

Minna Canth skrev: ”Kvinnans arbetsfält i framtiden är omfattande, hennes uppgift viktig. Det som århundraden, årtusenden har brutit ner och försummat, allt detta ska hon rätta till och förbättra.”

Detta arbete fortsätter vi ännu 150 år senare.

Jenni Karsio