Bemböleborna förlänger täcket
Den som läste finansministeriets budgetförslag i augusti behöver inte vända andra kinden till, eftersom förslaget redan slår tillräckligt hårt mot ansiktet, särskilt i låginkomstfamiljer.
Nedskärningsobjekten i utkomstskyddet för arbetslösa, dess barnförhöjning och bostadsbidrag kan orsaka en oskälig situation för barnfamiljer med låga inkomster.
Samtidigt som man vill spara ökar regeringen trycket på socialvårdstjänsterna, vars behov ökar på grund av nedskärningarna i den sociala tryggheten.
Det påminner oss om folksagan om bemböleborna, som försökte förlänga ett för kort täcke genom att klippa en bit i den ena änden och sy fast biten i den andra änden.
Allvarligt är också välfärdsområdenas situation, när områden med underskott bygger upp sina program för att balansera ekonomin när finansieringen endast krymper under de kommande åren.
Tanken att tjänsterna kan produceras mer verkningsfullt och effektivt genom att tyngdpunkten flyttas till tidigt stöd och basservice förverkligas inte genom att man knäpper med fingrarna. Det kräver investeringar, strukturer och kunskapsbas. Nedskärningen av finansieringen av kompetenscentrumen inom det sociala området är ett motstridigt budskap i förhållande till detta.
I regeringsprogrammet har det beslutats att åldersgränsen för eftervård ska sänkas med två år till 23 år i syfte att spara 24 miljoner. Inbesparingen är en droppe i havet jämfört med den nytta på hundratals miljoner euro som uppstår när unga hittar sin arbets- och utbildningsväg med stöd av en lyckad eftervård.
Om man dock på grund av sänkningen av åldersgränsen antar att de unga som nu omfattas av eftervården får tjänsterna genom vuxensocialarbetet, måste resurserna ökas för vuxensocialarbetet.
Coronapandemin och inledandet av välfärdsområdena har tagit sin del av arbetstagarnas ork. En stram ekonomisk linje och en urholkning av arbetstagarens ställning är inte en bra signal till den social- och hälsovårdssektor som kämpar med arbetskraftsbrist.
I en sådan politisk och social situation bör fackföreningsrörelsen och dess medlemmar vara beredda att försvara såväl kundernas som arbetstagarnas rättigheter.
Jenni Karsio
Ordförande
