Fortsättnings- och kompletteringsutbildning

Postgraduala universitetsstudier

Efter magisterexamen är det möjligt att avlägga en yrkesinriktad licentiatexamen vid universitetet. Omfattningen för licentiatexamen i statsvetenskap eller samhällsvetenskap är 120 studiepoäng.

Specialiseringsområden för yrkesinriktad licentiatexamen är socialarbete med barn och ungdomar, rehabiliterande socialarbete, socialarbete med marginaliseringsfrågor, specialområdet välfärdstjänster och socialarbete med gemenskaper. Den som avlägger examen fördjupar sig i den vetenskapliga kunskapen inom specialiseringsområdet och inhämtar de kunskaper och färdigheter som krävs inom specialiseringsområdet. Examen omfattar en undersökning inom det egna området. Utbildningen är gratis och examen kan avläggas vid sidan om arbetet.

Förutom yrkesinriktad licentiatexamen kan man också avlägga vetenskaplig licentiatexamen och doktorsexamen.

Ytterligare information om postgraduala universitetsstudier får du från universitet som anordnar utbildning inom socialbranschen och på universitetsnätverket Sosnets webbsidor: www.sosnet.fi

PD-utbildningar

Förutom specialiseringsutbildningar erbjuder universitet, främst för personer som avlagt magisterexamen, PD (professional developement) -utbildning. Syftet med utbildningen är att förstärka och fördjupa yrkeskunnandet.

Postgraduala studier vid yrkeshögskolor

De som avlagt yrkeshögskoleexamen kan, efter att de inhämtat erfarenheter från arbetslivet fördjupa sitt yrkeskunnande genom att fortsätta studierna och avlägga högre yrkeshögskoleexamen. Prövningsfasen för YH-påbyggnadsexamen som började 2002 avslutades i juli 2005, och YH-påbyggnadsexamen etablerades under namnet högre högskoleexamen (Lag 411/2005). Omfattningen utbildningsprogrammen för högre examina är 90 studiepoäng. Inträdeskravet för studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen är förutom grundexamen eller en annan lämplig högskoleexamen tre års arbetserfarenhet.

Enligt undervisningsministeriet är målsättningen för studier som leder till högre yrkeshögskoleexamen att erbjuda den studerande

• sådana omfattande och djupa kunskaper om branschen som krävs för att utveckla arbetslivet samt nödvändiga teoretiska kunskaper för att verka med krävande expert- och ledningsuppgifter inom ifrågavarande bransch
• en djup bild av branschen, ställningen i arbetslivet och dess samhälleliga betydelse samt färdigheter att följa upp och specificera utvecklingen av forskningen och arbetspraxisen inom ifrågavarande bransch
• färdigheter för livslångt lärande och fortlöpande utveckling av den egna yrkesskickligheten
• goda kommunikations- och språkfärdigheter som krävs i arbetslivet med tanke på internationell växelverkan och yrkesverksamhet.

Benämningarna för högre yrkeshögskoleexamen inom socialbranschen är:
Rehabiliteringshandledare (högre YH) Master of Health Care
Geronom (högre YH) Master of Social Services and Health Care
Socionom (högre YH) Master of Social Services

Ytterligare information om högre yrkeshögskoleexamina:
www.minedu.fi

Påbyggnads- och specialiseringsutbildningar

Förutom påbyggnadsutbildningar som siktar på examen erbjuder universitet och yrkeshögskolor specialiseringsutbildningar med varierande omfattning. Specialiseringsutbildningarna fördjupar yrkeskunnandet. Specialiseringsutbildningar i form av påbyggnadsutbildning är avgiftsbelagda och kan klaras av vid sidan om arbetet.

Ytterligare information om möjligheterna till påbyggnadsutbildning finns på universitetens och yrkeshögskolornas webbsidor, vars adresser finns samlade på Edu.fi-utbildningsnätverket: www.edu.fi eller på den gemensamma webbtjänsten för universitetens påbyggnadsutbildning www.taydennyskoulutus.fi

Lagen stadgar om rätten till påbyggnadsutbildning

Lagen om ändring av socialvårdslagen (L50/2005) trädde i kraft 1.8.2005. Lagen gäller personer som arbetar med uppgifter inom den kommunala socialvården och däri definieras skyldigheten till påbyggnadsutbildning. Lagen förpliktar arbetsgivaren att för arbetstagarna anordna påbyggnadsutbildning i genomsnitt under 3–10 dagar om året. Arbetsgivaren svarar för utbildningens kostnader och den tid som används för utbildningen räknas som arbetstid. Även om lagen inte gäller den privata socialbranschen, finns det inga hinder för att följa lagens anda också inom den privata och tredje sektorn.